Page 9 - endeavour-annfrossen

Michael Winiarski

Så länge jag kan minnas har Ann Frössén haft hav och vatten som ett tema i
sin konst. Men det är människor hennes skapande egentligen handlar om,
även om de inte förekommer i hennes bilder av havsvågor och skummande vatten.
Grunden till sitt bildspråk lade hon på Konstakademin i Warszawa för bortåt
trettio år sedan. Något hav fanns inte i närheten, och hon tecknade varje
eftermiddag efter modell; ofta var det före detta prostituerade som behövde
extraknäcka.
Det här var under de kalla och mörka åren 1986-1987, då de kommunistiska
generalerna ännu härskade oinskränkt i Polen. Men denna annorlunda,
strapatsrika och omtumlande tillvaro lade också grunden till hennes skapande;
ett konstnärskap som har sin utgångspunkt i havet. Havet, det livgivande och
dödliga, det förbindande och åtskiljande, det hoppingivande och förrädiska, är
för Ann Frössén inte i första hand en metafor.
Det är snarare alldeles konkreta saker hon har i tankarna; kanske främst havens
och oceanernas betydelse för jordens och mänsklighetens överlevnad i en
tid av klimatförändringar, smältande isar, våldsamma väderomslag,
tsunamikatastrofer och det som i tysthet sker under den upprörda havsytan i
form av förgiftning och utfiskning.
Till det har lagts de senaste årens tragiska händelseutveckling i Medelhavet,
där oräkneliga människor på desperat flykt från krigen och terrorn söder och
öster om Europa har gått under.
Massdöd på havet är inget nytt i historien: På 1800-talet skeppades miljoner
europeiska utvandrare och slavar från Afrika över Atlanten, ofta i undermåliga
farkoster. En stor andel dog under färden.
Enbart under det första halvåret 2016 dog över 3.000 flyktingar under färden
över Medelhavet, vilket är fler döda än under motsvarande period förra året.
En orsak är att möjligheterna att rädda sig i säkerhet landvägen via Balkan har
stängts, efter politiska beslut frampressade av högerpopulistiska demagoger
i Europa. I land efter land har humaniteten tryckts tillbaka och ”migranterna”
har stämplats som säkerhetshot. Inför våra ögon ser vi hur värdet av en
människas liv har devalverats, och för många är det en skakande upplevelse:
”Om jag kunde leva ett liv till skulle jag ha som yrke att rädda människor på
haven”, säger Ann Frössén.
Tills vidare får vi betrakta hennes konst som ett bidrag till ökad insikt om
världshaven och deras betydelse – för människan.

9