Page 7 - endeavour-annfrossen
P. 7

Sophie Allgårdh




                        När havet löper amok

                        Oändliga vattenvidder omsluter oss och vågrörelsernas virvlar lockar oss ner i
                        djupet. Ibland påminner brottsjöarna i Ann Frösséns målningar om trappsteg, men
                        vi får inte fäste utan svävar strax ovanför den upprörda vattenytan. Skalan och det
                        branta perspektivet får det att svindla.

                        Vi erbjuds inga smidiga flyktvägar och när vi vanemässigt famlar efter trygghet i
                        bildens mitt ligger i stället fokus i en soldränkt diagonalrörelse högst upp i ett
                        hörn – som om verket vore ett utsnitt av en ännu större målning.


                        Ann Frössén är inte marinmålare eller intresserad av att likt impressionisterna fånga
                        ett dallrande ljusspel. Hon söker sig till bråddjupen för att gestalta känslor av
                        vanmakt, rädsla och förtvivlan. Men i havet har hon också upptäckt en helande
                        kraft. I sin storslagenhet bär det ett löfte om befrielse.

                        Som utpräglad minnesmålare använder hon inte fotografiska förlagor eller skisser.
                        Färgerna blandas direkt på duken och utgångspunkten är ofta sammetsmjuka
                        gråtoner som leder över till tunna hinnor av koboltblått, olivgrönt och mörkbrun
                        umbra. Mättade svarta stråk ställs mot blixtrande titanvitt – det vitaste av vita.

                        I Night Mare har skymningen fallit och färgerna djupnat medan det i andra dukar
                        kan vara tidigt på morgonen och paletten blek och utspädd. Vattenmassorna
                        bildar ibland dramatiska veck, men kan också vara skira och föra tankarna till fint
                        broderad spets. Andra gånger är de nästan släta.
                        Också Leonardo da Vinci fängslades av vattnets kolossala kraft och uppfann
                        kanaler och pumpsystem för att hindra den fruktade floden Arno från att svämma
                        över. Men han var också övertygad om att människan skulle fungera i vattnets
                        element och konstruerade en för sin tid avancerad dykutrustning med
                        andningsslangar och glasögon.
                        Men de sista åren i sitt liv kapitulerade han inför naturkrafterna och vattnet blir
                        en projektionsyta för mörka tankar om förödelse och undergång. I teckningen
                        En syndaflod kommer det explosiva vattnet att spränga alla fördämningar och
                        dra med sig människor och hus ner i havet. I Hokusais träsnitt Under vågen
                        utanför Kanagawa överraskar på motsvarande sätt en monstruös våg några
                        bräckliga farkoster. Men i motsats till Ann Frösséns målningar är land i sikte. Fuji
                        syns på avstånd och kommer att ge båtarna makternas skydd att klara den höga sjön.

                        Ann Frösséns målningar gestaltar en djärv inre resa, men blir också en påminnelse
                        om oceanernas roll för vår överlevnad. Havet är källan till allt liv men när det vredgas
                        och löper amok ställs existensen på spel med smälta glaciärer och tsunami. Så hotas
                        exempelvis en liten låglänt önation som Tuvalu i Polynesien att sköljas bort.




                                                                                                                       7
   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12