Page 7 - endeavour-annfrossen
P. 7
Sophie Allgårdh
När havet löper amok
Oändliga vattenvidder omsluter oss och vågrörelsernas virvlar lockar oss ner i
djupet. Ibland påminner brottsjöarna i Ann Frösséns målningar om trappsteg, men
vi får inte fäste utan svävar strax ovanför den upprörda vattenytan. Skalan och det
branta perspektivet får det att svindla.
Vi erbjuds inga smidiga flyktvägar och när vi vanemässigt famlar efter trygghet i
bildens mitt ligger i stället fokus i en soldränkt diagonalrörelse högst upp i ett
hörn – som om verket vore ett utsnitt av en ännu större målning.
Ann Frössén är inte marinmålare eller intresserad av att likt impressionisterna fånga
ett dallrande ljusspel. Hon söker sig till bråddjupen för att gestalta känslor av
vanmakt, rädsla och förtvivlan. Men i havet har hon också upptäckt en helande
kraft. I sin storslagenhet bär det ett löfte om befrielse.
Som utpräglad minnesmålare använder hon inte fotografiska förlagor eller skisser.
Färgerna blandas direkt på duken och utgångspunkten är ofta sammetsmjuka
gråtoner som leder över till tunna hinnor av koboltblått, olivgrönt och mörkbrun
umbra. Mättade svarta stråk ställs mot blixtrande titanvitt – det vitaste av vita.
I Night Mare har skymningen fallit och färgerna djupnat medan det i andra dukar
kan vara tidigt på morgonen och paletten blek och utspädd. Vattenmassorna
bildar ibland dramatiska veck, men kan också vara skira och föra tankarna till fint
broderad spets. Andra gånger är de nästan släta.
Också Leonardo da Vinci fängslades av vattnets kolossala kraft och uppfann
kanaler och pumpsystem för att hindra den fruktade floden Arno från att svämma
över. Men han var också övertygad om att människan skulle fungera i vattnets
element och konstruerade en för sin tid avancerad dykutrustning med
andningsslangar och glasögon.
Men de sista åren i sitt liv kapitulerade han inför naturkrafterna och vattnet blir
en projektionsyta för mörka tankar om förödelse och undergång. I teckningen
En syndaflod kommer det explosiva vattnet att spränga alla fördämningar och
dra med sig människor och hus ner i havet. I Hokusais träsnitt Under vågen
utanför Kanagawa överraskar på motsvarande sätt en monstruös våg några
bräckliga farkoster. Men i motsats till Ann Frösséns målningar är land i sikte. Fuji
syns på avstånd och kommer att ge båtarna makternas skydd att klara den höga sjön.
Ann Frösséns målningar gestaltar en djärv inre resa, men blir också en påminnelse
om oceanernas roll för vår överlevnad. Havet är källan till allt liv men när det vredgas
och löper amok ställs existensen på spel med smälta glaciärer och tsunami. Så hotas
exempelvis en liten låglänt önation som Tuvalu i Polynesien att sköljas bort.
7