ROMANTIKEN - ETT SÄTT ATT SE / THE ROMANTIC EYE
Nationalmuseum Stockholm
26 september 2024 - 5 januari 2025
med:
Peder Balke, Ernst Ferdinand Oehme, Caspar David Friedrich, Karl Friedrich Schinkel, Eugène Delacroix, Johan Christian Dahl, Marcus Larson och
samtidskonst av bland andra Mariele Neudecker, Leif Engström, Helene Schmitz, Ann Frössén, Lars Nilsson, Thomas Demand, Lovisa Ringborg och Paul Fägerskiöld.

Jag visar The Rising Tide, 300h x 400w cm, 12 kvm målning av havet, utförd för utställningen.

Havet inom sig
Carl-Johan Olsson, curator NM

Ann Frössén målar hav. Konsekvent och utan att kompromissa och nästan alltid på monumentala dukar. Som 1800-talets historiemålningar men utan den ärelystnad som drev den tidens konstnärer, vars syfte med skalan var att erövra en plats i något offentligt utställningsrum. Ann målar stort så att havsvattnets respektive penselns rörelser blir svåra att skilja åt. Så att material och motiv går upp i varandra på ett sätt som kommer verkligheten märkligt nära. Som för att i möjligaste mån undvika att målningarna blir bildmässiga. Att de stelnar till tavlor som till slut mest betraktas som konsthistoriska specimen.
Det är nog därför som jag inför Anns målningar kommer på mig själv med att glömma att det är bilder jag betraktar. Jag förstår naturligtvis att det inte rör sig om riktiga hav, men närheten till verkligheten är överväldigande på ett sätt som gör betraktandet oreflekterat. Som väcker personliga minnen och associationer så omedelbart att min förståelse blir emotionellt existentiell i stället för intellektuell.
Jag frågar mig hur man som konstnär lyckas med detta? Det som romantikerna i teorin ville åstadkomma, men endast undantagsvis lyckades omsätta i praktik. Jag tänker på hur de i många avseenden ville sätta betraktaren främst genom att undvika bildinnehåll som var låst vid en viss betydelse och hur de med sin realistiska framställning av omvärldens natur, städer och interiörer gjorde avståndet mellan betraktarens egen sfär och konstens så litet de kunde. Helst omärkligt. Romantiker som Caspar David Friedrich och Johan Christian Dahl ville göra konsten tillgänglig för publiken via den individuella erfarenheten. För att lyckas med detta gjorde de verkligheten till sitt uttrycksmedel genom att outtröttligt teckna respektive måla studier efter den. Genom att nöta naturen in i medvetandet och visionen. Men hur nära verkligheten framställningarna än når så präglas de av mer eller mindre framträdande konventioner och bildidéer som ändå påminner oss om att de är kalkylerade kompositioner som lockar till analys.
Ett liknande grepp är svårt att ta om Ann Frösséns målningar. I dem ser jag inte kompositioner framträda på motsvarande sätt och snarare än bildidé handlar det här om ett val och en vilja som befriat skapandet från många tvingande strukturer. Detta har nog mycket att göra med hur Ann arbetar. Hur hon valt att arbeta och hur hon behärskar sin process. Hon använder inga förlagor, varken studier eller fotografier, utan målar fritt ur sitt inre. På stora dukar målar hon utan att från början veta hur bilden ska bli. Utan att kunna överblicka bilden blir arbetet oförutsägbart på ett sätt som påminner om havets egen nyckfullhet. En metod som måste bygga på en djup förtrogenhet med motivet och en intuitiv förståelse av det.
Ann beskriver förhållandet till havet som att hon bär det inom sig. Hav och själsliv speglas i varandra, sammanflätas för att formulera det som ska materialisera sig på dukarna. Havet blir en djupt personlig utsaga, men utan att bilderna sluter sig inför betraktaren. I stället är de öppna, eftersom vattnet fungerar på det viset. Och eftersom det omvända vore Ann helt främmande. Vattnets egenskaper förklaras i följande rader av Gaston Bachelard ur "Vattnet och drömmarna":
”…trakten där man är född är mindre en areal än en materia; det är granit eller jord, vind eller torka, vatten eller ljus. Det är i den vi materialiserar våra drömmar; det är genom den som vår dröm får sin rätta substans; det är av den vi begär vår grundfärg. Då jag drömt vid flodens rand har jag vigt min fantasi åt vattnet, det gröna klara vattnet, åt vattnet som får ängarna att grönska. Jag kan inte sätta mig invid en bäck utan att falla i djupaste drömmar, utan att återuppleva min lycka… Det behöver inte vara bäcken hemma, vattnet hemma hos oss. Det anonyma vattnet vet alla mina hemligheter. Samma minnen stiger fram ur alla källor.”

https://www.nationalmuseum.se/utst%C3%A4llningar/kommande-utst%C3%A4llningar/romantikens-blick

The Rising Tide, 300h x 400w cm, 12 kvm målning av havet, utförd för Romantiken - ett sätt att se.

TURBULENCE, bok om mitt måleri
Texter av Sebastian Johans, Sinziana Ravini, Carl-Johan Olsson, Helén Hedensjö. Finns till salu i shopen på Nationalmuseum.

Bokrelease och samtal mellan Ann Frössén och Sinziana Ravini.
Konstnärshuset SKF
8 december 2023
Showroom hade öppet

MY LIFE
Riche Bar and Restaurant Stockholm
12 september-22 oktober 2023
Soloutställning, måleri 1996-2023