Page 33 - recent works

WARSZAWA

Den vintern var det som kallast 36 minusgrader – och 22 minus inomhus i
Ann Frösséns inackorderingsrum. Vattenrören sprack och det var inte lätt. När
hon stannade hemma för att hon blivit förkyld fick hon veta att det var lika
bra att hon funderade på om hon skulle fortsätta på skolan.
Mycket var annorlunda: ransoneringskuponger för toapapper och kött,
som hon gav bort till den familj hon bodde hos, och varje kväll visades
sovjetiska svart-vita krigsfilmer på teve.
Det som fick henne att stå ut var all kärlek och omtänksamhet, säger hon
efteråt. Och den fantastiskt höga nivån på Konstakademien. Hon har alltid
betonat modelltecknandets betydelse som grund för sitt konstnärskap.

Det här var i Polen för snart tjugo år sedan, under hennes konststudier
i Warszawa. Det var en mörk tid; de kommunistiska generalernas
krigstillstånd rådde ännu. Att vintern 1986-1987 var den kallaste på länge
bidrog kanske till att ingen kunde ana hur nära den polska demokratiska
våren egentligen var.
Tidigare samma år hade en notis i Dagens Nyheter meddelat: ”Till Polen
reser nästa år Ann Frössén för att studera vid Konstakademien i Warszawa.
Hon har fått ett ettårsstipendium av Svenska Institutet. Warszawa vill hon till
främst därför att skolan där ger utbildning i klassiska gamla tekniker, att lära
sig måla som de gamla mästarna, som till exempel Rembrandt.”
Hon visste knappt vad Polen var för någonting och började läsa polska på
ett studieförbund för att förbereda sig på sin tid i Warszawa. Men hon kunde
inte ana vad som väntade: kyla och matbrist. Ingenting fanns att köpa och
äta. Trots att skolan ligger på huvudgatan Krakowskie Przedmiescie fanns det
bara kaféer att gå på. ”Hett vatten fanns ju, så man kunde få te. När jag gick
och handlade fick jag köpa det som kanske fanns i butiken, efter att ha stått
flera timmar i kö”, minns Ann Frössén.
Varubristen drabbade också det konstnärliga. Det var ont om papper, vitt
papper, men hon fann snart att bra lumppapper fanns i butiker där de hade

33