Page 13 - recent works

slumpmässiga tillägg – en färgaccent här och där – men varje penseldrag är
exakt övervägt. Ingen vågtopp och ingen punkt tillåts vara död.

Målningarna har genom åren främst visats på platser knutna till vatten och
hav. Så till exempel vandringsutställningen Mare Animae, som under 90-talet
turnerade på sjöfarts- och marinmuseer i Sverige, Baltikum, Polen, Danmark
och Tyskland – museer som inte omedelbart förknippas med måleri och
konst. Det har handlat om ett medvetet val och hon talar om äventyret i att
möta en ny och bred publik: havsintresserad och nyfiken, men inte alltid van
att möta samtida konst.
I TV och radio bildsätts gärna en dikt eller ett meditativt stämningstillstånd
med en havsvy eller en porlande fjällbäck. Men under senare tid har vatten och
hav i hög grad också associerats med katastrofer av närmast apokalyptiska
mått, först med färjekatastrofen Estonia då över 800 människor dog och
därefter med den stora tsunamivågen i Asien som ödelade så många liv
under julen 2004.
För Ann Frössén rymmer oceanen och havet – och ibland en häftig fors –
alla dessa dimensioner. Ett dovt och allvarsamt anslag till trots målar hon för
att ingjuta livskraft och inspiration. “Om jag klarar av att närma mig djupa
vatten, då vet jag att andra gör det också.”
Inför alla dessa målningar av hav och åter hav inställer sig osökt frågan:
Vad sker utanför bildytan? Kanske ett sjöslag med nödställda människor
på en kantrad flotte där repen rämnar med ett dån? Vetskapen om detta är
förborgad och möjligen också försumbar. Målningarna skiljer sig med andra
ord inte mycket från livet i allmänhet. När det väl händer något avgörande
i vår omvärld är vi ofta inte där utan står en bit utanför, som åskådare
någonstans vid horisonten, en tanke som kan upplevas som frustrerande.
Men i mötet med Ann Frösséns måleri sker något märkvärdigt – en
sammansmältning och förvandling. I havslandskapet blir vi en del av ett
större kretslopp och en gemenskap. Ett utsnitt ur naturen, nyckfullt förvisso.
Ändå är det som om vi inte kan låta bli att bemäktigas av det storslagna och
enkla.

SOPHIE ALLGÅRDH

13