Ann Frössén: ”Livet strömmar längs min sida.”
Moving Images – Rörlig bild.

 

Omformas, omformas, omformas och omformas.

 

För Ann att arbeta med rörlig bild är att sätta sina målningar i rörelse. Höja det visuella tempot. De ligger nära varandra i hennes bildvärld, två närliggande uttryckssätt på samma tema. I hennes videor byts tiden ut mot en annan rytm och rörelse.

Ann föddes 1953, sommaren då en debatt kring svensk experimentfilm började på allvar. I början av 80-talet visade hon diabilder med musik hon spelade på sin synthesizer. Hon var påverkad av Laurie Anderson och Brian Eno.
1995 kom videokonstens genombrott. Ann gick 1997 två terminer på Folkuniversitetet för att studera videoproduktion. Var med i en experimentgrupp på biografen Zita i Stockholm 1998 och följde kurser i animering på Konstfack där Nick Park, Claes Jurander och Gunnel Pettersson var kursledare.

”Videofilmerna Wonder och Indeed är som en del av blodomloppet i min kropp.”

Hon slutar aldrig att fascineras av de eviga formationerna som brusar och pulserar, pressas ut och slinker in, sprids som en tyllkjol, blir till cirklar, prickar, stänk, samlas in och löses upp, ombildas, rinner, faller sönder – helas, andas in – andas ut, spricker – lagas, halkar, flyter isär - klistras ihop.
Man kan som åskådare av hennes filmer avlägsna sig från det verkliga innehållet och koncentrera sig på fantasiflödet, sjunka in i ett tillstånd av meditativt lugn. Väcka sina slumrande inre minnesbilder, känslolägen och stämningar.

Kanske att någon får ny energi att leva vidare, lust att skriva en bok eller att skriva ett helt nytt musikstycke.

 

Kjell Åke Nilsson

 

Ann Frössén: “Life flows by my side”.
Moving Images

Transformed, transformed, transformed, transformed.

For Ann Frössén, working with moving images is actually setting her paintings in motion. Raising the visual tempo. They are close to each other in her vocabulary of images, two closely aligned means of expression on the same theme. In her videos, time is exchanged for a different rhythm and motion.

Ann Frössén was born in 1953. This was the year when discussion of experimental films in Sweden really got going. At the beginning of the 1980s Ann showed slides accompanied by music that she performed on a synthesizer. She was influenced by Laurie Anderson and Brian Eno. Video art made its breakthrough in 1995. In 1997 Ann spent two years at a college studying video production. She was a member of an experimental group centred on the Zita cinema in Stockholm in 1998 and took courses in animation at Konstfack [University College of Art, Crafts and Design] with Nick Park, Claes Jurander and Gunnel Pettersson as lecturers.

“The videos Wonder and Indeed are like blood circulating in my body.”

She never ceases to be fascinated by the unending formations that hum and pulsate, are forced out and creep back in, spread out like a tulle skirt, form circles, dots, splashes; are gathered in and dissolved, are remade, run, fall to pieces – are healed, breathe in – breathe out, split – are repaired, slip, move apart – are glued together again. Watching her films, one can distance oneself from the real content and concentrate on the imaginative flow, sinking down into a state of meditative calm.

Perhaps someone will gain new energy to go on living, or the impetus to write a book or to compose a new piece of music.

Kjell Åke Nilsson